The autmn and early winter are characterized by short, usually drab, days. Now and then a sliver of light will peek through and that has been the theme this week and the next couple of weeks.

Ljus, det är det som attraherar mig. Vi har inte mycket av den varan nu på vintern, men det är så vackert när den strålar igenom.

Den här forsen har försett Kvarnby (Mölndal) med kraft sedan 1600-talet. Vattnet faller brant från Mölndals övre ner till centrum.

Sett nedanifrån:

Och från sidan:

Längst ner finns Kråkan, en gammal restaurang:

Återigen, det finns mer i skokartongen.

Samma utrustning som förra veckan, fast Fomapan 200 istället för Fomapan 400.

Järnvägstationer, väntan, betraktar folk som går förbi, stannar för att studera bildskärmar, hoppas duvorna inte träffar uppifrån.

Det är oftast mörkt när jag tar mig till och från arbetet. Den här veckan träffade jag Rebecca mitt på dagen och försökte fånga människor i en liten stråle som hittade in i hallen.

Det finns mer i skokartongen.

Bilderna togs med en Leica M2 och standardobjektiv (50 Summicron). På sistone har jag framkallat film, Fomapan 400 i detta fall, i D76 utan utspädning. Jag har alltid hört att kornstrukturen blir grötaktig, men det är inget jag märker. Jag har en känsla av att jag föredrar tonskalan, kan vara inbillning.